Min förlorade kamp mot råttorna

Är Sverige på väg att invaderas av råttor? Och är vi på väg att förlora mot dessa skadedjur?

Jag bodde ett antal år i en källarlägenhet i en mindre stad i mellansverige, det var en mysig lägenhet med relativt stora fönster och stora grönytor runt huset. Jag studerade ekonomi på Påhlmans Handelsinstitut och försökte sätta mig in i mitt nya liv genom att läsa om trakten i lokaltidningen.

Men en dag hörde jag ett krafsande i väggen. Krafsandet fortsatte och blev högre tills jag en dag inte kunde förneka att det måste vara inte bara en mus i väggen, utan en stor, väldigt stor råtta. Hyresvärden hade dock svårt att tro mig och gav mig en liten musfälla av plast, fem centimeter lång. Jag ställde pliktskyldigast ut den, men tvivlade på att ett så stort djur skulle fastna i denna, kanske med ena tassen eller ett öra.

Krafsandet fortsatte i något år, men med tanke på att råttan aldrig kom in i själva lägenheten oroade det mig inte särskilt mycket. Fram tills en dag när jag plockade fram mina fintallrikar högst upp i ett köksskåp och bakom tallrikstraven till min fasa såg en hel hög med råttlortar. Att döma av råttlortarnas storlek fanns det ingen tvekan längre, det var verkligen en mycket stor råtta.

Jag ringde Anticimex och de satte ut en större fälla i skåpet, men upplyste mig om att jag fick vittja den själv. Detta förfarande är något jag undrat över länge. Jag kunde köpa och sätta upp en fälla själv, men att slänga ut döda råttor, det var ju det jag ville ha hjälp med! Anticimex kunde inte heller riva upp ett hål i väggen och få ut råttorna den vägen och de kunde inte ge mig råttgift, eftersom det skulle lukta så hemskt att ingen skulle stå ut att bo kvar i lägenheten under tiden.

Några veckor senare fångade jag råttan. Jag hade köpt rejäla diskhandskar, men ingenting kunde få mig att ta i detta gigantiska, otäcka djur. En vän fick komma och slänga ut råttan åt mig. Jag skurade skåpet och tänkte att nu är det äntligen slut med råttor. Men ett dygn senare hörde jag det välbekanta krafsandet igen. Det hade inte varit bara en råtta, det var fler, kanske en hel råttsläkt…

Jag lyckades aldrig fånga någon mer råtta, jag lockade dem med allt från paranötter till makrillpastej, men det enda som hände var att de blev skadade och köksskåpet såg ut som en slaktbänk, nersmord med blod och avföring. Till slut bestämde jag mig för att flytta, varken hyresvärden eller skadedjursutrotare kunde hjälpa mig.

Råttorna vann och jag bor numer högst upp i ett hyreshus, vad jag har hört bor råttorna kvar i källaren än…

Leave a Reply

mts_schema